Happystephie

Igår blev första natten hos Lisa. Jag vill gråta samtidigt som jag vill skratta. Känner mig så jäfla förvirrad. Ena sekunden gråter jag hejdlöst och nästa skrattar jag. 

Älskar verkligen S och Isa så otroligt mycket. Älskar alla roliga stunder men hatar allt de dåliga. Vet inte va jag ska göra. 

Mitt hjärta vill inte samma sak som min hjärna. Tårarna ligger där och vill tränga fram men samtidigt vill jag bara skratta åt allt. E jag sjuk i huvudet som gör såhär? Eller är det mitt sätt att överleva en kristid? 

Nej ja vet varken ut eller in. Väst är det att jag vill två saker. Jag vill ha kakan och smtidigt äta den. 
Att bo med Lisa skulle vara så skönt men kommer S att vänta på mig tills mitt hjärta och hjärna talar samma språk?
FAN FAN FAN... Varför gör min hjärna så här? Spelar den mig ett spratt eller e de så här jag ska känna nu?

De värsta just nu e att packa alla saker och se Isa bli ledsen när jag går. Vill ju ha henne nära varje sekund men samtidigt behöver jag tänka i lugn och ro. eller??

är detta en övergång? 

Skulle jag flytta "hem" igen skulle alla tro ja va sjuk i huvudet! 

Nej nu ska ja försöka göra nått..